En kylig och blåsig dag, likt de dagar i berättelserna om Nalle Puh, stiger jag (Louise) och resten utav Kaffe Akademien in på Kammar Kaféet, kaféet som ligger i anknytning till stadsbiblioteket. Jag blickar över på mina kaffe-kamrater som först snörper på munnen åt den medelmåttiga interiören för att sen betrakta vad kaféets meny har att erbjuda. Vi är alla hungriga, frusna och suktar efter något som mättar och värmer i magen. Självklart beställs kaffe och för endast 12 kronor får vi varsin värmande kopp med påtår inkluderad. Victor och Otto beställde in varsin varm toast, Moa en macka med salami och mozzarella, Lukas kände för dagens soppa vilket var potatis&purjolöks- soppa allt medan jag tog dagens sallad, en bulgursallad med melon. Maten värmde våra frusna förkylda själar och Akademien uppskattade både pris och smak. Allting smakade fräscht endast Victor och Moa hade någon att invända om; Victor tyckte att det var för mycket honung i hans kyckling och honungs toast, medan Moa ansåg att det var prickig korv på hennes macka och inte salami. Alla var vi i högsta grad imponerade av brödet som var mörkt, grovt och ingav en hälsosam och hembakad känsla. Detta förstärktes av meddelandet vid menyn som intygade att alla bakverk och bröd var hemmagjorda. Lukas och Victor valde att avsluta måltiden med varsin hemmagjord negerboll.
Kaffe Akademin gav maten följande betyg:
Otto: 7
Moa: 7
Victor: 6
Lukas: 8
Louise: 8
Dagens är definitivt att rekommendera som lunchalternativ då både jag och Lukas gav det 8 av 10 möjliga.
Kaffet som serverades direkt ur kanna som stod och puttrade, smakade enligt vissa medlemmar blaskigt, där ibland mig själv. Otto höll med om att det var aningens smaklöst. Stackars Lukas som drogs med en fruktansvärd förkylning upplevde det som lättdrucket, lätt konverserat, på det hela taget ett lagom lunch- kaffe.
Kaffe Akademin gav kaffet från Kammar Kaféet följande betyg:
Otto: 7
Moa: 6
Victor: 7
Lukas: 7
Louise: 5
Stämningen försämras av interiören som känns som hämtad ur ett typiskt svenskt kommunprojekt från tidigt nittiotal. Kammar Kaféet
som ligger i anknytning till Kristianstads Statsbibliotek upplevdes av Kaffe Akademien som ett väldigt prisvärt och bra lunch ställe. Där fanns dessutom barnlitteratur till hands, vilket höll Otto sysselsatt.
För den som uppskattar bra priser och vill luncha eller fika, utgör Kammar Kaféet ett perfekt ställe att slå sig ner på och läsa en nylånad bok.
Hälsningar Louise Krook
måndag 16 mars 2009
torsdag 12 februari 2009
Nostalgia
Lite klichéartat börjar jag denna recension med en mörk och blåsig höstkväll, fastän att det är början av februari och mötet ägde rum på eftermiddagen. Men just en mörk och blåsig höstkväll är perfekt för att beskriva känslan när kaffeakademin begav sig mot Nostalgia, för att avnjuta en god kopp kaffe som avslutning på en lång skolvecka.
En kopp med rykande hett kaffe skulle nu värma upp våra lekamen. Efter att alla medlemmarna hade mottagit sitt kaffe så var förväntningarna höga och ett sug efter koffeinet infann sig.
Lokalen som vi skulle avnjuta kaffet i har säkerligen många utav er besökt och den hyser en väldigt mysig stämning. Med alla dessa bilder på musiker och filmstjärnor, mestadels av bilderna i svartvitt, ger caféet en mycket snygg utsmyckning. Dessutom är en utav väggarna helt målad med en bild på The Beatles, om jag inte minns fel, och den väggen är bland det snyggaste som kristianstads caféer har att erbjuda. Tyvärr så har de installerat en så kallad tv-brasa, där en film på en brasa visas. Detta tar ner betyget ett snäpp och det hade varit mer passande att visa en liknande film som Café Fenix visar på sin Tv. Nämligen svartvit film á la Helan och Halvan. Övrigt så är väggarna snygga och matchar de snygga och bekväma möblerna. De har även lyckats gömma undan toaletten på ett väldigt diskret sätt med en utsmyckad vägg framför. Tyvärr så har inte Nostalgia så bra med platser och det kan vara svårt att få plats om man är ett sällskap över fyra fem personer.
Tillbaka till kaffet nu. Akademins medlemmar möts av en bra lukt som inte förtäljer för mycket av smaken men samtidigt inte heller för lite. Det luktar rent och hemmagjort, helt enkelt en härlig doft. När vi sen väl smakar på kaffet så möts vi av en mjuk blaséartad försmak med en ganska metallisk bismak. Det vi märker av mest på själva smaken är dock en väldig beska och nära på surt men där mellan går en fin linje som inte överstigs denna dag. Vi blir väldigt förvånade utav avsaknaden av eftersmak men konstaterar ändå att det är ett mysigt kaffe som skriker café, gott kaffe som saknar det lilla extra. Ett litet minus är att man fick en ganska obehaglig beläggning på tungan som man kanske inte gärna vill ha. Betyg för kaffet följer nedan:
Lukas: 7
Victor: 5
Otto: 6
Moa: 6
Moa åt även en bit kladdkaka. Det ska poängteras att Nostalgia hade ett väldigt brett och trevligt sortiment på mat- och kaksidan. Kladdkakan kan, med en lite diffus tolkning, tolkas som att den smakade köpt men ändå hemmagjord. Nästintill perfekt men något litet saknades. Något som däremot inte saknades var den kladdiga insidan och frasiga utsidan på den stora bit som serverades. Lukas kände hungern knacka lite hårdare innifrån sin mage och beställde därmed en lasagne som han valde att beskriva med ett enda ord; Underbar.
Här följer nu det totala betyget för Nostalgia:
Lukas: 8
Victor: 7
Otto: 7
Moa: 7
Vi tackar Otto för denna recension och hoppas att vi ses på stan eller något liknande. En ny artikel förväntas komma upp inom max en vecka. Tack för oss! Ett stort tack också till lukas som stod för fin fotografering!
En kopp med rykande hett kaffe skulle nu värma upp våra lekamen. Efter att alla medlemmarna hade mottagit sitt kaffe så var förväntningarna höga och ett sug efter koffeinet infann sig.
Lokalen som vi skulle avnjuta kaffet i har säkerligen många utav er besökt och den hyser en väldigt mysig stämning. Med alla dessa bilder på musiker och filmstjärnor, mestadels av bilderna i svartvitt, ger caféet en mycket snygg utsmyckning. Dessutom är en utav väggarna helt målad med en bild på The Beatles, om jag inte minns fel, och den väggen är bland det snyggaste som kristianstads caféer har att erbjuda. Tyvärr så har de installerat en så kallad tv-brasa, där en film på en brasa visas. Detta tar ner betyget ett snäpp och det hade varit mer passande att visa en liknande film som Café Fenix visar på sin Tv. Nämligen svartvit film á la Helan och Halvan. Övrigt så är väggarna snygga och matchar de snygga och bekväma möblerna. De har även lyckats gömma undan toaletten på ett väldigt diskret sätt med en utsmyckad vägg framför. Tyvärr så har inte Nostalgia så bra med platser och det kan vara svårt att få plats om man är ett sällskap över fyra fem personer.
Tillbaka till kaffet nu. Akademins medlemmar möts av en bra lukt som inte förtäljer för mycket av smaken men samtidigt inte heller för lite. Det luktar rent och hemmagjort, helt enkelt en härlig doft. När vi sen väl smakar på kaffet så möts vi av en mjuk blaséartad försmak med en ganska metallisk bismak. Det vi märker av mest på själva smaken är dock en väldig beska och nära på surt men där mellan går en fin linje som inte överstigs denna dag. Vi blir väldigt förvånade utav avsaknaden av eftersmak men konstaterar ändå att det är ett mysigt kaffe som skriker café, gott kaffe som saknar det lilla extra. Ett litet minus är att man fick en ganska obehaglig beläggning på tungan som man kanske inte gärna vill ha. Betyg för kaffet följer nedan:
Lukas: 7
Victor: 5
Otto: 6
Moa: 6
Moa åt även en bit kladdkaka. Det ska poängteras att Nostalgia hade ett väldigt brett och trevligt sortiment på mat- och kaksidan. Kladdkakan kan, med en lite diffus tolkning, tolkas som att den smakade köpt men ändå hemmagjord. Nästintill perfekt men något litet saknades. Något som däremot inte saknades var den kladdiga insidan och frasiga utsidan på den stora bit som serverades. Lukas kände hungern knacka lite hårdare innifrån sin mage och beställde därmed en lasagne som han valde att beskriva med ett enda ord; Underbar.
Här följer nu det totala betyget för Nostalgia:
Lukas: 8
Victor: 7
Otto: 7
Moa: 7
Vi tackar Otto för denna recension och hoppas att vi ses på stan eller något liknande. En ny artikel förväntas komma upp inom max en vecka. Tack för oss! Ett stort tack också till lukas som stod för fin fotografering!
måndag 2 februari 2009
Duvanders Konditori
Duvanders Konditori - Juletid
Julen nalkas. Utanför strilar regnet. De första snöflingorna har ännu inte fallit. Minusgraderna smyger sig på oss, likt en fjäril som slugt suger nektarn ur en blomma. Det är dags att ta på sig halsduk, mössa och vantar. Och en tjock jacka. Kaffeakademin är dock inte en grupp människor som är särskilt förtjust i att gå med den bördan onödiga mängder kläder skapar. Istället söker de sig in i värmen, för att värma sina igenfrostade strupar med en slurk svart guld.
När jag säger svart guld dras era tankar garanterat till olja; till den vara, det gods, som du tror styr världen; till det som får tågen att gå i tid och amerikanerna att leka världspolis. Men att tro att vi skulle värma våra igenfrostade strupar med olja verkar synnerligen imbecillt; som du redan gissat menar vi kaffe. Det gör dock inte de associationerna ”svart guld” skapade inkorrekta, för visst är det så att kaffe är den vara som egentligen styr världen, som får tågen att gå i krig och håller amerikanerna pigga nog att åka land och rike runt och stoltsera med sina kulsprutor? Det är i alla fall vi ledamöter i akademin övertygade om!
Caféet som för denna dag fått den vidunderliga ära att bereda plats åt Otto, Victor, Lukas och Moa (samt gäststolen Louise) är det i Kristianstad välkända Duvanders Conditori, lokaliserat på Hässlegatan 6. Högt i tak och rymligt, är nog de två fenomen som huvudsakligen utmärker den arkitektur som framhåller utformandet av Duvanders lokal. Det är sedan tydligt att ägaren försöker fylla denna rymlighet med möblemang för att skapa en enkannerligen högboren känsla. Interiören är rysligt högdragen; inredningen betonas av kraftfulla stolar och bord, kontrasterat av synnerligen detaljerade soffor. Så långt, så väl låter det som. Tyvärr är det dock så att genuiniteten hos caféet bryts ner totalt när möbeluppsättningar som ej har något med resterande dekor att göra dyker upp, detta samt ett alldeles horribelt fult piano ger tillsammans med en gräsligt ful tavla ger ett synnerligen trist intryck. Matchningen är under allt kritik, trots att grundtanken är en utmärkt idé och att lokalen har enorm potential. Något som däremot är positivt med Duvanders är att det är stillsamt – möjligen på grund av priserna som där ligger en ganska bra bit över vad som är normalt. Det är ett utmärkt ställe att sätta sig med en bok och ta en kopp kaffe för att drömma bort några timmar, i synnerhet eftersom möblerna faktiskt är väldigt sköna.
Vidare att påpeka rörande caféet är att personalen är relativt opersonlig och verkar tämligen stressad. Detta ger inget vidare gott första intryck, för vad man vill göra när man kommer in på ett café är trots allt att stressa ner och avskärma sig från jäktet på andra sidan väggarna. Däremot så är detta en känsla som snabbt avtar då caféet i övrigt, som sagt, är väldigt trankilt och rofyllt.
Ros utdelas dock till Duvanders för att de har ett mycket gott utbud och är, som namnet avslöjar, ett konditori (vilket för er oinvigda innebär att de bakar åtminstone större delen av sitt utbud själva). Naturligtvis erbjuder de lunch och alkohol också, även om det senare kanske främst riktar sig till de av er som faktiskt har åldern inne; en kaffegök efter en hård arbetsvecka kan definitivt vara vad hjärtat behöver för att slita vidare nästa vecka. Ris utdelas till priserna som bränner hål i vilken plånbok som helst.Kaffet var långt över förväntan. Likt de där vindpustarna ni känner igen från Disneyfilmer drog den grova, välaccentuerade lukten tag i samtliga akademimedlemmar. Som i en malström fångades vi av kaffets kärleksfulla värme. Ingen malign malström, utan en kraftig ström vars varma mysighet vi inte ville lämna. De första dropparna på tungan värmde; de var mjuka samtidigt som styrkan var påtaglig. Den tydliga beskan byggdes långsamt upp. Så långsamt att den aldrig riktigt försvann. En mycket god eftersmak kompletterade den runda och fylliga bismaken. Detta valavvägda kaffe lämnar en tveklöst suktande efter mer. Det här är så nära exemplariskt kaffe denna akademi hittills har haft glädjen att stöta på. Välbryggt!
Otto 7/10
Victor 8/10
Lukas 7/10
Moa 7/10
För att gå vidare till det vi konsumerade till kaffet bör du som läsare notera att detta av naturliga skäl är av mindre vikt. Kom ihåg att inget riktigt kan uppnå till den eminenta, prominenta och synnerligen angenäma upplevelse kaffe bjuder på. Däremot så är det, faktiskt, så att kladdkakan på Duvanders kom nära. Farligt nära. Den var helt briljant, och hade det inte varit för överpriset (dryga 45 kr) hade det tveklöst varit så att några av akademiledamöterna – inga namn nämnda – hade funderat på att konvertera. Den får av samtliga medlemmar en stark 9a! Missa den inte; drick kaffe till den. Dricker du te till den förtjänar du den inte.Allt som allt får caféet inget briljant betyg. Noterat att priserna inte var anpassade för en students plånbok samt att interiören hade tydliga brister som känns klantiga då felen är lättåtgärdade; detta är fenomen som ger caféet en tråkig doft, och sänker således ett betyg som hade kunnat vara alldeles enastående högt.
För att gå vidare till det vi konsumerade till kaffet bör du som läsare notera att detta av naturliga skäl är av mindre vikt. Kom ihåg att inget riktigt kan uppnå till den eminenta, prominenta och synnerligen angenäma upplevelse kaffe bjuder på. Däremot så är det, faktiskt, så att kladdkakan på Duvanders kom nära. Farligt nära. Den var helt briljant, och hade det inte varit för överpriset (dryga 45 kr) hade det tveklöst varit så att några av akademiledamöterna – inga namn nämnda – hade funderat på att konvertera. Den får av samtliga medlemmar en stark 9a! Missa den inte; drick kaffe till den. Dricker du te till den förtjänar du den inte.Allt som allt får caféet inget briljant betyg. Noterat att priserna inte var anpassade för en students plånbok samt att interiören hade tydliga brister som känns klantiga då felen är lättåtgärdade; detta är fenomen som ger caféet en tråkig doft, och sänker således ett betyg som hade kunnat vara alldeles enastående högt.
Helhetsbetyget bir slutligen:
Otto 6/10
Victor 7/10
Lukas 7/10
Moa 8/10
Skrivet utav skojaren Victor Malm
torsdag 22 januari 2009
Darin's
Darin’s - 05-12-2008
Det är den andra december och det blåser kallt utanför när vi, en grupp frusna ungdomar, stiger in på Darin’s café för att värma oss. Den pråliga annonskringlan av neonlampor utanför såväl som den stora inbjudande dörren har lockat oss hit. Det är relativt mycket folk här, eftersom Darin’s är ett av de mest välkända och anrika fikaställena i stan.
Svag julmusik möter oss när vi kommer in i lokalen. I övrigt är det ganska snålt med juldekorationer, vilket kanske är bra eftersom det trots allt är en bra bit kvar till jul. Vi sätter oss i en hörna, vilket betyder att hälften av oss får soffplatser medan resten får försöka göra det bekvämt för sig på små hårda pallar som står runt borden. Inredningen är homogen, med samma slags pallar, soffor och bord överallt och några få, noggrant utvalda tavlor. Det ser snyggt ut, men som sagt är det inte alls särskilt bekvämt. Dessutom hänger ett fruktansvärt fult TV-skärmsakvarium ovanför oss, vilket dramatiskt drar ner kaffeakademiens anseende om caféets smak för konst.
Personalen är disträ när vi beställer vår värmande dryck och mat. Men snart står kaffet på bordet. Doften är stark men snabbt falnande. Ett typiskt efter maten-kaffe, enligt Victor. En lite obehaglig underton av spritdoft gör oss lite fundersamma.
Efter att ha druckit första klunken konstaterar vår ärade president Otto att kaffet i alla fall inte är så dåligt att vi måste gå härifrån direkt. Det slås också fast att det inte heller lagts i någon sprit. Men Kaffeakademin är inte imponerad av Darin’s. Försmaken på kaffet är visserligen fyllig, men snart känns det hur glest och tråkigt det är. Naturligtvis är det ångande hett som sig bör, men själva smaken saknar värme och tjockhet. Man kan riktigt känna hur denna dryck endast består av varmt vatten och pulver. Lukas liknar det vid kladdkakan på Duvanders’, fast utan det kladdiga ovanpå – helt okej, men något väldigt viktigt fattas.
Maten får mediokra betyg. Ottos paj är inte särskilt god, Victors baguette serveras kall trots att han beställde en varm. Man får dock välja själv vilka grönsaker men vill ha till sin maträtt, vilket är mycket trevligt. Ett annat plus är att man, likt Louise, kan välja att köpa barnportion, vilket innebär att man får en mindre portion till reducerat pris. Lukas pepparkaksgris är det enda kaffeakademien är helt nöjd med – den ser ut och smakar precis så sött som pepparkaksgrisar ska.
Lite värmda av den varma drycken men ingalunda av dess smak lämnar Kaffeakademien Darin’s café och ger sig modigt av ut i kylan och bort mot nya äventyr.
Betyg
Kaffe:
Otto: 5
Victor: 6
Moa: 5
Lukas: 5
Helhet:
Otto: 5
Victor 5
Moa: 4
Lukas: 7
Kaffeakademin tackar Moa aka. Coffechic för denna vackert skrivna sak.
Det är den andra december och det blåser kallt utanför när vi, en grupp frusna ungdomar, stiger in på Darin’s café för att värma oss. Den pråliga annonskringlan av neonlampor utanför såväl som den stora inbjudande dörren har lockat oss hit. Det är relativt mycket folk här, eftersom Darin’s är ett av de mest välkända och anrika fikaställena i stan.
Svag julmusik möter oss när vi kommer in i lokalen. I övrigt är det ganska snålt med juldekorationer, vilket kanske är bra eftersom det trots allt är en bra bit kvar till jul. Vi sätter oss i en hörna, vilket betyder att hälften av oss får soffplatser medan resten får försöka göra det bekvämt för sig på små hårda pallar som står runt borden. Inredningen är homogen, med samma slags pallar, soffor och bord överallt och några få, noggrant utvalda tavlor. Det ser snyggt ut, men som sagt är det inte alls särskilt bekvämt. Dessutom hänger ett fruktansvärt fult TV-skärmsakvarium ovanför oss, vilket dramatiskt drar ner kaffeakademiens anseende om caféets smak för konst.
Personalen är disträ när vi beställer vår värmande dryck och mat. Men snart står kaffet på bordet. Doften är stark men snabbt falnande. Ett typiskt efter maten-kaffe, enligt Victor. En lite obehaglig underton av spritdoft gör oss lite fundersamma.
Efter att ha druckit första klunken konstaterar vår ärade president Otto att kaffet i alla fall inte är så dåligt att vi måste gå härifrån direkt. Det slås också fast att det inte heller lagts i någon sprit. Men Kaffeakademin är inte imponerad av Darin’s. Försmaken på kaffet är visserligen fyllig, men snart känns det hur glest och tråkigt det är. Naturligtvis är det ångande hett som sig bör, men själva smaken saknar värme och tjockhet. Man kan riktigt känna hur denna dryck endast består av varmt vatten och pulver. Lukas liknar det vid kladdkakan på Duvanders’, fast utan det kladdiga ovanpå – helt okej, men något väldigt viktigt fattas.
Maten får mediokra betyg. Ottos paj är inte särskilt god, Victors baguette serveras kall trots att han beställde en varm. Man får dock välja själv vilka grönsaker men vill ha till sin maträtt, vilket är mycket trevligt. Ett annat plus är att man, likt Louise, kan välja att köpa barnportion, vilket innebär att man får en mindre portion till reducerat pris. Lukas pepparkaksgris är det enda kaffeakademien är helt nöjd med – den ser ut och smakar precis så sött som pepparkaksgrisar ska.
Lite värmda av den varma drycken men ingalunda av dess smak lämnar Kaffeakademien Darin’s café och ger sig modigt av ut i kylan och bort mot nya äventyr.
Betyg
Kaffe:
Otto: 5
Victor: 6
Moa: 5
Lukas: 5
Helhet:
Otto: 5
Victor 5
Moa: 4
Lukas: 7
Kaffeakademin tackar Moa aka. Coffechic för denna vackert skrivna sak.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)